Antireklam. Estetisk Kommunikation. Idéer.

Så, förra lektionen och under denna lektion som jag skriver detta har jag funderat samt utforskat några idéer till anti reklam jag funderar på att göra. Tyvärr har jag inte kommit på något mitt i prick ännu, så jag kan inte riktigt bestämma mig. I alla fall, idéerna är som följande. Comviqs senaste reklam handlar om hur man ska rädda en kompis från ett dyrt abonnemang. Det är nog ganska uppenbart med var jag planerar att möjligtvis göra med reklamen. Något i stil med "Lura en kompis" eller "Dräp en kompis" skulle nog sitta fint. Att lura in en kompis, eller dra ner en kompis i samma abonnemang som man själv har.

Min andra ide är att ta en av McDonalds chock reklamer och ta bort förklaringen till deras chock rubrik, så de ser ut som skitstövlar.

Tredje idéen är att ta Lisebergs redan stötande reklam om att vissa barn tvingas åka till Kreta i sommar istället för Liseberg. Det är en bild på gråtande barn och en text där det står något i sådan stil. Den här har mycket potential, tyvärr så har jag bara inte kommit på något riktigt bra än.

Fjärde idéen är att ta Delicatos "äter du tillräckligt varierat?" reklam och ändra den till äter du tillräckligt mycket onyttigt? Jag är däremot väldigt säker på att jag har sett en sådan antireklam förut.


Det var allt jag hade för stunden, men om jag kommer på något mer så kommer jag nog också att skriva om det i ett annat blogginlägg. Tills dess.

Exit through the giftshop (est)

I det här blogginlägget ska jag berätta lite grann om vad jag tyckte om filmen ”Exit through the giftshop”. Den handlar om streetart och konstnärerna bakom denna konst. Fast mest handlar den om kameramannen, Thierry Guetta aka. Mr. Brainwash, vilket jag tyckte var en väldigt intressant riktning att göra filmen i. Perspektivet man fick se street arten i kändes unikt. Det var som en, behind the scenes till en film, fast ändå inte. Man fick se och höra alla konstnärers tankar och åsikter kring saker och ting. Man fick se vad de gick igenom för att göra sin konst. Hur mycket tid de faktiskt lägger ner på någonting de gillar. Hur viktigt det är för dem. Alla hade något att säga också, någon mening med sina verk. Space Invader invaderade med sin mosaik överallt. Shepard Fairey hade sin oviktiga OBEY bild han tryckte upp överallt tills den blev viktigt. Men så har vi också en av streetartens stora stjärnorna med i den, Bansky. Banksy hade väldigt mycket att säga, med väldigt mycket mening. Vilket var det han också gjorde, han "sa" det, med sin street art och fick en hel del uppmärksamhet och respekt för det. Thierry Guetta däremot, när han blev Mr. Brainwash, hade också en del att säga, men inte riktigt på samma sätt. Thierry Guetta gjorde konst för att han tyckte det var kul. Han hade sett vad alla andra höll på med och blev inspirerad till att göra det själv, göra konst för att det är roligt, inte nödvändigtvis för att han har någonting att säga. Bansky hade alltid en anledning till sina verk, någonting han ville säga samt uttrycka med dem. Så det gjorde han och till sist uppmärksammades det. Thierry däremot, körde igång direkt och massproducerade konst även om han inte visste vad han skulle göra med det. Han hade inga planer och inga tankar bakom det hela, han bara gjorde. Men om det var något på att vara bra på, så var det att göra sig själv viktigt. Han blev inte viktig bara genom sin konst, han blev det för att lyckades verka vara viktig. Han skapade sig själv som om han varit där hela tiden. Han hjärntvättade folk att han var någon, för att sedan bli det.