Svenska. Bokläsning. Innan.

Jag har valt att läsa boken Persepolis dels för att det är en ganska annorlunda bok, med sitt sätt att förmedla sin berättelse av serier och dels för att den verkar ganska intressant. Jag har nämligen redan läst en bok som utspelar sig i ett land med en del oroligheter och den var riktigt bra och eftersom den här verkar vara i liknande stil så tar jag gärna en närmare titt på den.

Vanligtvis är jag inte så intresserad av böcker som handlar om folks uppväxt om det inte är något speciellt med den. Vem vill läsa om någons barndom? Jag har en egen barndom och det räcker fint för mig. Men om det är en typ av bok som Hundraåringen som klev ut genom fönstret, vilket är en av mina favoritböcker, så blir det genast mycket mer intressant. Eftersom den här karaktären är mycket mer fiktionell så kan mer saker hända honom, mycket mer spännande samt roliga saker. Böcker med humor gillar jag. Andra typer av böcker jag gillar är sådana som Liftarens guide till galaxen, med mycket humor och mycket fantasi. Böcker med mycket fantasi gillar jag också, eftersom jag själv har bra fantasi. Mysterieböcker är något jag också gillar. Att sitta och lista ut vem det som har gjort det är jättekul.

Jag kommer att skriva mer blogginlägg om boken senare, när jag har hunnit läsa. Tills dess

Liljevalchs Vårsalong.

Jag har valt att skriva mina tankar kring verket "Vår tids Babels torn eller De som tror på tillväxt". För det första så är det ett väldigt jobbigt namn, för det andra så gillar jag verket väldigt mycket. Det ser ut som ett jätte högt torn uppbyggd av lådor med små gubbar på, som såg ut att bygga det hela. Jag blev helt förtjust i den, det var som mucklorna i Pettson och Findus böckerna man läste när man var liten. De där små figurerna som alltid höll på med något i bakgrunden, jätte kul.

Mitt första intryck av den blev till eftersom jag lade märke till figuren på toppen av tornet och tänkte genast: Det är ensamt på toppen. Men om man tittade på själva tornet figuren står på så ser man hur mycket arbete det tar och hur många personer han behöver hjälp av för att faktiskt stå där han står. Det stämmer faktiskt ganska bra in på kända personer från företag och sådant. Steve jobs till exempel, han fick massa berömmelse för apple produkter och så vidare, men inte var han ensam i skapandet av dem. Nej, han hade massa folk under honom som byggde upp det han kunde stå på. Alla ska dra sitt strå till stacken, men bara vissa får beröm för det. Det var inte bara ett snyggt verk, det var också väldigt imponerande. Visst fanns det andra imponerande verk där också, såsom den jättelika trä spindeln som var också ganska läskig.

Där hängde den, från taket och gjorde inget med en. Men fortfarande blir man rädd. Det verket tycker jag visar ganska bra hur människan förstorar upp sina rädslor och problem till ofattbar storlek. Ett annat imponerande verk i utställningen var Solstickan bilden, gjord av tändstickor.

Den var riktigt häftig, men inte särskilt fin. Den är bara massa målade tändstickor, fastsätta för att göra en bild. Bara vanliga små tändstickor, som tillsammans blir något mycket större än sig själva. Då kommer vi också tillbaks till det där med att alla måste dra sitt strå till stacken, för om de inte skulle göra det och några tändstickor skulle fattas skulle bilden inte synas. Alla är viktiga, men som i det första verket jag beskrev, så är det bara vissa som får beröm för det.