Mediaproduktion Tidnings Reklam

Jag gör reklam för McDonalds om att man kan få en valfri kaka med dagens meny. Varför McDonalds? Dels för att jag var hungrig när jag försökte hitta på någonting och ville då inrikta mig på mat. Dels för att jag kom på ett roligt sätt att använda McDonalds slogan

”i’m lovin’ it”. Jag kunde däremot inte skapa vad som helst efter att jag valde att göra reklam i ett existerande företags namn. Särskilt inte när McDonalds är ett sådant företag med ikonisk reklam. Med den röda bakgrunden och ett gyllene M och så vidare. Jag behövde studera deras sätt att göra reklam helt enkelt, vilket jag gjorde med en moodboard.

Jag började faktiskt med skisser. Jag har nämligen sett och påverkats av McDonalds reklam tidigare, så med ett hum om hur den brukar se ut så skapade jag dessa.

Det här var den första skissen jag skapade och jag var ganska nöjd med den, förutom att McDonalds loggan tog väldigt stor plats och uppmärksamhet från kakan, vilket är det första jag vill att man ska se. Jag hade också funderingar på att härma McDonalds kaffe reklam, som hade en mysig brun bakgrund. Men det slog mig att även om den orsakade en fin stämning så skulle den inte ge tillräckligt mycket kontrast och uppmärksamhet till kakan, så den idén fick gå. Sen fick jag reda på att reklamen skulle vara på ett stående A4, så då försökte jag ändra den.

Jag han bara så här långt tills jag insåg att om problemet med att om McDonalds loggan var för stor förut, så kommer det att ruinera den här versionen. Det går inte att hålla texten i proportionell storlek till loggan utan att kakan blir för liten.

Då gjorde jag den här. Den här blev jag väldigt nöjd med. Hjärtkakan fångade blicken och intresset genast, för att sedan låta ens uppmärksamhet snappa upp resten av loggan och en förklaring i form av text snabbt. Det var någonting som jag ville att min reklam skulle vara, snabb. Den skulle vara snabb att läsa igenom och förstå, att snabbt ge intryck med bara en enda blick. Slutprodukten blev väldigt likt den här.

Däremot så var jag fortfarande upprörd över att loggan inte ligger över sloganen, som den alltid har gjort. Så jag försökte igen. Men det gick fortfarande inte. Det blev lite rörigt. Först tittar man kanske på kakan eller på McDonalds loggan, för att sedan eller före se texten med en förklaring till kakan. Den andra var mycket mer, igenomtänkt. Den andra följde ett spår där tittarnas blick skulle vandra. Det gör inte den här, den här har många olika möjliga ställen där den första titten landar, troligtvis mest på loggan, som inte skulle ge någon form av budskap av kakor utan bara vanliga McDonalds.

Efter det bestämde jag mig för att söka upp McDonalds reklam för att sedan studera vad de alla hade gemensamt, vad som gjorde McDonalds reklam till vad den är. Först har vi det visuella. En stor enkel röd bakgrund, produkten, text och loggan. Inte så svårt, eller hur? Faktum är att McDonalds reklam är motsatsen mot svår, enkel. Enkel på ett bra sätt. Jag valde att förtydliga detta i min moodboard med en enkel bild. McDonalds reklam är också väldigt organiserad, det är inte grejer och bilder över hela stället. Allt har sin snygga organiserade plats. Jag förtydligade även detta. Sen är det så att deras reklam är smart och rolig. Sådan reklam är min favorit typ av reklam, den man skrattar åt för att den var rolig och den man ler av när man fattar vad de hittat på med den. Jag förtydligade det också. Det här var helt underbart för mig. Anledningen till varför jag valde just McDonalds var för att hela min idé var just baserad på en sådan grej med deras slogan, så nu visade det sig att det passade in utmärkt. Då var det bara en detalj kvar, vilka skulle reklamen rikta sig till? Då uppstår frågan, vilka riktar McDonalds sig till? Svaret är alla. McDonalds säljer botemedel mot någonting som alla känner, hunger. Hur många gånger har jag då inte sett på en kaka och blivit sugen? Kakor passar alla och för dem som bantar och vill inte äta sådant som man ”blir fet” av går nog inte till McDonalds oavsett om de får en kaka eller inte, så dem behöver jag inte bekymra mig om. Om man nu inte gillar McDonalds så spelar ett erbjudande om kakor inte någon roll heller. Jag valde att representera folket med siluetter för att visa att det inte spelar någon roll vem man är, så länge man är någon, vilket alla är, så är man i målgruppen.

Som du kanske förstår så verkade allt gå jätte bra för mig med det här arbetet, det enda som var ett bekymmer var att jag inte kunde komma på vilken typ av tidning som McDonalds har reklam i. Jag kom inte ihåg att jag har sett deras reklam i någon tidning. Senare fick jag reda på att McDonalds inte har någon form av tidnings reklam, endast utomhus och via television. Det var inte fullt så bra, särskilt inte med tanke på att vi skulle göra tidningsreklam och endast sådan. Jag började fundera på ändringar, fastän jag inte ville byta från mitt hjärtformade kaka tema. Då fick jag en idé till en annan variant, utan McDonalds. Den versionen skulle vara från ett bageri eller likande och texten skulle vara något i stil med: ”När ord inte räcker till, säg det med en kaka istället.”

Smörigt, jag vet, men roligt och smart, just som jag vill ha det. Men jag han inte skrota det jag redan gjort och börja på den här förrän jag fick bekräftelse att det var okej med McDonalds, vilket var ganska skönt att höra, eftersom jag hade hunnit en ganska bra bit. Till sist lyckades jag besluta mig för att McDonalds reklam skulle existera i Metro eller någon annan form tidning man läser medan man åker. Alla måste ta sig från någonstans till någon annan, så varför inte placera en reklam på ett ställe där alla kan och kommer att se varje dag, när de åker till jobbet eller skolan. Om det nu räcker med en blick på kakor och sötsaker för att få mig sugen så måste det väl fungera på andra? Särskilt när man åker hem och är hungrig efter en hård dags slit.

Här har vi då slutprodukten. Jag har försökt härma McDonalds stil så mycket som möjligt och jag tycker att jag lyckade med det. Först ser man den stora, utstickande hjärtformade kakan som väcker ens aptit. Sedan ser man den röda bakgrunden och det man kan se av deras slogan och förstår att det är från McDonalds. Deras logga nere i vänstra hörnet bekräftar det och texten bredvid den förklarar varför kakan finns med i reklamen samt vad man nu kan få hos McDonalds. Det som ska få en att komma ihåg den här reklamen är att jag har lekt med deras slogan, ”i’m lovin’ it” och placerat ett hjärta där det ska stå lovin’. Man använder ofta ett hjärta som symbol för kärlek. Grundformen av lovin’ är love, vilket betyder kärlek, så jag tyckte det passade. Jag tycker att den här reklamen jag har skapat inte bara passar in med McDonalds, den är också effektiv, enligt min mage. Den är tydlig, håller sig väldigt bra till temat och är allmänt välgjord. Men den är inte felfri. Loggan blev fortfarande för stor samt för uppmärksamhet krävande och jag kunde gjort den ännu mer McDonalds i stil. Det finns också outforskat tomrum där man kanske kunde placerat de mindre kakorna, som är där för att visa vad man kan välja bland och ytterligare sukta en själv. Välkommen texten är nog inte i den mest optimala positionen och sist men inte minst så reagerade mina kamrater på ljussättningen av kakorna. Någonting som jag inte hade tänkt på var att McDonalds reklam är ganska ljus. Hamburgarna är trevligt belysta så att man kan se hela deras skönhet i deras reklam. Dessutom så kommer inte dessa kakor från samma bild, så även om mörkare kakor ger en trevlig kontrast så är det nog bäst om de alla har samma mängd ljus på sig. Annars så är jag och mina kamrater nöjda med slutprodukten. Den är tydlig, snabb, rolig, smart och organiserad precis som McDonalds reklam.

Inspiration Konstnär. Eget verk. Tankar och planer.

Nu har jag, under några lektioner, studerat Forrestfirefilms stop motion videor. Detta har jag kommit fram till:

De har stop motion i sig.
De är gjorda av lego.
De framställer kända hjältekaraktärer som skitstövlar.

Jag har gjort stop motion filmer förut, av lego dessutom, så det här är mitt "område" så att säga.
Grejen med mina filmer är att jag har improviserat alla medan jag filmat dem. Det är lite konstiga här och där och som sagt väldigt improviserade, vilket kan göra dem lite osammanhängande. Jag började nämligen med en huvudide som jag sedan byggde på samtidigt som jag filmade det jag redan kommit på. Så jobbar inte Forrestfire. Han har manus och storyboards och så vidare. Han har även använt sig av högre kvalité på kameror och sådant. Jag vet att det inte spelar någon särskilt stor roll så länge innehållet är bra, men kameran jag använde var kanske inte det bästa valet. Det begränsade mig en hel del och det hade inte ett stativ, så jag tvingades bygga ett av lego. Det var däremot det enda valet jag visste fungerade, så jag måste göra lite tester med kameror och stativ innan jag börjar göra en egen stop motion film. Jag har nu, tack vare skolan, tillgång till program samt instruktioner för dessa som jag inte hade tillgång till förut. Jag måste även testa olika metoder med dem. Av erfarenhet har jag lärt mig att den där lösningen på hur man nu skulle göra något bör kollas upp innan man börjar. Annars står man där sedan, med material som kan sättas ihop på några minuter om det man trodde skulle funka, faktiskt skulle funka.
Sen måste jag även komma på en historia och vad filmen ska handla om. Förhoppningsvis är det inte för svårt. Troligtvis så är det svårt i alla fall.

Så för att summera det hela:

Jag har studerat vad han gör och har kommit fram till vad för slags ramar jag bör hålla mig inom.

Jag måste testa med nya sätt att skapa en stop motion film på innan jag sätter igång med den kreativa processen.

Jag måste göra den kreativa processen.

Jag måste sätta igång och arbeta.

Min Moodboard

Min moodboard består av ett öga som lyser ner på några sociala medier medan resten av dem vilar i mörker. Ögat har många, många tankar men säger knappt någonting. Om man byter ut ögat mot mig och ljuset mot mitt surfande på internet så förstår man ganska enkelt vad jag försöker säga om mitt ”sociala medier jag”. Det finns knappt. Jag använder knappt sociala medier överhuvudtaget och de få jag använder märks jag knappt på. Jag observerar mest, därför valde jag att representera mig själv med ögat. En annan anledning till att jag valde bara ett öga och inte resten av mig är för att det är ganska svårt att definiera vems öga det där är. Man kan inte direkt koppla det till mig. Vem vet, jag kanske till och med har linser på mig? Vad det visar är hur ”anonym” jag är. Det finns inte en koppling till mig. Inte ett namn. Inte ett ansikte. Bara ett öga som tittar fram och ser.

Väldigt sällan säger jag någonting men när jag väl gör det, så är det inte i onödan. Jag försökte illustrera detta med utropstecknet i pratbubblan. Jag tar mest in och funderar på det jag sätt och hört, istället för att gasta ut vad som helst vid första bästa tillfälle. Just därför är det så många tankebubblor i bilden.

Nästan alla sociala medier är täckta av mörker medan några få är belysta av mig, för de är de enda jag ägnar tid åt och ”ser”. Om man är ute och går en mörk kväll så ser man inte så bra i mörkret. Har man då bara har en ficklampa så lyser man på vägen, så att man ser vart man går. Man lyser på det man tycker är viktigt, helt enkelt. Eller, åtminstone vad man tycker är relevant.

Det summerar upp det mesta av min moodboards betydelse. Men hur i hela friden kom jag på en sådan här sak? Jag visste redan från början att jag skulle använda ett öga för att beskriva mig själv, eftersom jag mest ser på saker, när läraren förklarade vad en moodboard är för någonting. Men för att man ska kunna se så behöver man ljus, men jag behövde ett sätt att visa att jag kontrollerade vad ljuset lyste upp, vad jag valde att kunna se. Jag kunde ha lagt dit en ficklampa, men jag bestämde mig för att ögat skulle lysa istället.

Nummer Ett

Helt plötsligt hade jag en ganska bra start att arbeta ifrån, men hur skulle allt se ut? Hur skulle det vara organiserat? Hur skulle det vara uppbyggt? Min första skiss var väldigt lik slutprodukten och jag väldigt nöjd med den. Men jag ville också testa på andra lösningar, ifall jag kunde uttrycka mig på ett bättre sätt. Då dök dessa skisser upp.

Nummer Två

Nummer två av dem var lik den första, men inte riktigt. Jag hade lagt till fler ögon som skulle representera alla andras slumrande i sociala medier och undvikande av ljuset medan jag själv tittade lite på några få. Jag försökte visa hur populärt det är och hur man blir mer avlägsen om man inte använder alla dessa sociala medier. Annars var den likadan med sitt meddelande. Varför jag inte valde denna var för att dennas sätt att visa det som gjorde den unik från de andra skisserna var inte så klart och tydligt som jag hade velat. Dessutom gjorde den bilden väldigt rörig och fullstoppad. Så har vi också det faktum att moodboarden handlar om mig, inte om vad andra tittar på. Jag hade även lagt till öron till ögat för att visa att jag lyssnar mycket också, men det kändes lite onödigt så jag valde att inte ha det i senare skisser.

Nummer Tre

Nummer tre är samma sak som nummer ett, förutom att ögat är placerat i mitten, för att symbolisera trycket av sociala medier, hur viktiga de är och hur svårt det kan vara att ignorera dem. Jag hade även kopplat någonting jag gör involverande dessa medier jag uppmärksammar, men det blev lite mycket och dessutom så komplicerade det budskapet med bilden, så det fick inte följa med. Jag var faktiskt så nöjd med den här, att jag gjorde den till en fulländad version istället för att bara vara en skiss.

Första Fulländade Versionen

Men så blev det inte den. Varför? Jo, när jag började placera ut tankebubblor så hade jag knappt någon plats för dem men ännu viktigare: De behövde blanda sig med de andra medierna. Då fick jag känslan av att jag var mitt i den sociala smeten och att mina tänker ligger där ute och flyter i den. Det gillade jag inte. Jag tar nämligen avstånd från sociala medier men enligt denna var jag mitt bland dem. Då bestämde jag mig för att göra den första skissen till en fulländad version.

Andra Fulländade Versionen. Även Slutprodukten.

Nu kanske du tror att jag är helt nöjd med slutprodukten, eller hur? Faktum är att jag är det, väldigt

mycket. Den lyckades fånga mitt ”sociala medier jag” väldigt bra. Hur jag ligger över och utom

räckhåll för dessa medier, hur jag tar avstånd och sådant.

Men bara för att jag är nöjd med den så betyder det inte att det inte finns plats för förbättringar.   

Grejen med den första fulländade versionen som den här saknar är att den här inte visar trycket av  

alla sociala medier. Den här visar inte riktigt hur ”jobbigt” det är att ta avstånd och hur lätt det är att 

dras in i det. Jag har flera idéer på hur jag möjligtvis skulle kunna binda ihop slutproduktens budskap tillsammans med skiss nummer tre unika grej. Om jag skulle haft mer tid på mig så kanske jag skulle kunnat hitta en passande lösning för det hela. Jag hade inte det men jag är fortfarande nöjd med det jag lyckades åstadkomma. Jag kanske till och med fortsätter att arbeta med den här moodboarden, även om uppgiften är avslutad och avklarat, bara för att få den just rätt.