Min Moodboard

Min moodboard består av ett öga som lyser ner på några sociala medier medan resten av dem vilar i mörker. Ögat har många, många tankar men säger knappt någonting. Om man byter ut ögat mot mig och ljuset mot mitt surfande på internet så förstår man ganska enkelt vad jag försöker säga om mitt ”sociala medier jag”. Det finns knappt. Jag använder knappt sociala medier överhuvudtaget och de få jag använder märks jag knappt på. Jag observerar mest, därför valde jag att representera mig själv med ögat. En annan anledning till att jag valde bara ett öga och inte resten av mig är för att det är ganska svårt att definiera vems öga det där är. Man kan inte direkt koppla det till mig. Vem vet, jag kanske till och med har linser på mig? Vad det visar är hur ”anonym” jag är. Det finns inte en koppling till mig. Inte ett namn. Inte ett ansikte. Bara ett öga som tittar fram och ser.

Väldigt sällan säger jag någonting men när jag väl gör det, så är det inte i onödan. Jag försökte illustrera detta med utropstecknet i pratbubblan. Jag tar mest in och funderar på det jag sätt och hört, istället för att gasta ut vad som helst vid första bästa tillfälle. Just därför är det så många tankebubblor i bilden.

Nästan alla sociala medier är täckta av mörker medan några få är belysta av mig, för de är de enda jag ägnar tid åt och ”ser”. Om man är ute och går en mörk kväll så ser man inte så bra i mörkret. Har man då bara har en ficklampa så lyser man på vägen, så att man ser vart man går. Man lyser på det man tycker är viktigt, helt enkelt. Eller, åtminstone vad man tycker är relevant.

Det summerar upp det mesta av min moodboards betydelse. Men hur i hela friden kom jag på en sådan här sak? Jag visste redan från början att jag skulle använda ett öga för att beskriva mig själv, eftersom jag mest ser på saker, när läraren förklarade vad en moodboard är för någonting. Men för att man ska kunna se så behöver man ljus, men jag behövde ett sätt att visa att jag kontrollerade vad ljuset lyste upp, vad jag valde att kunna se. Jag kunde ha lagt dit en ficklampa, men jag bestämde mig för att ögat skulle lysa istället.

Nummer Ett

Helt plötsligt hade jag en ganska bra start att arbeta ifrån, men hur skulle allt se ut? Hur skulle det vara organiserat? Hur skulle det vara uppbyggt? Min första skiss var väldigt lik slutprodukten och jag väldigt nöjd med den. Men jag ville också testa på andra lösningar, ifall jag kunde uttrycka mig på ett bättre sätt. Då dök dessa skisser upp.

Nummer Två

Nummer två av dem var lik den första, men inte riktigt. Jag hade lagt till fler ögon som skulle representera alla andras slumrande i sociala medier och undvikande av ljuset medan jag själv tittade lite på några få. Jag försökte visa hur populärt det är och hur man blir mer avlägsen om man inte använder alla dessa sociala medier. Annars var den likadan med sitt meddelande. Varför jag inte valde denna var för att dennas sätt att visa det som gjorde den unik från de andra skisserna var inte så klart och tydligt som jag hade velat. Dessutom gjorde den bilden väldigt rörig och fullstoppad. Så har vi också det faktum att moodboarden handlar om mig, inte om vad andra tittar på. Jag hade även lagt till öron till ögat för att visa att jag lyssnar mycket också, men det kändes lite onödigt så jag valde att inte ha det i senare skisser.

Nummer Tre

Nummer tre är samma sak som nummer ett, förutom att ögat är placerat i mitten, för att symbolisera trycket av sociala medier, hur viktiga de är och hur svårt det kan vara att ignorera dem. Jag hade även kopplat någonting jag gör involverande dessa medier jag uppmärksammar, men det blev lite mycket och dessutom så komplicerade det budskapet med bilden, så det fick inte följa med. Jag var faktiskt så nöjd med den här, att jag gjorde den till en fulländad version istället för att bara vara en skiss.

Första Fulländade Versionen

Men så blev det inte den. Varför? Jo, när jag började placera ut tankebubblor så hade jag knappt någon plats för dem men ännu viktigare: De behövde blanda sig med de andra medierna. Då fick jag känslan av att jag var mitt i den sociala smeten och att mina tänker ligger där ute och flyter i den. Det gillade jag inte. Jag tar nämligen avstånd från sociala medier men enligt denna var jag mitt bland dem. Då bestämde jag mig för att göra den första skissen till en fulländad version.

Andra Fulländade Versionen. Även Slutprodukten.

Nu kanske du tror att jag är helt nöjd med slutprodukten, eller hur? Faktum är att jag är det, väldigt

mycket. Den lyckades fånga mitt ”sociala medier jag” väldigt bra. Hur jag ligger över och utom

räckhåll för dessa medier, hur jag tar avstånd och sådant.

Men bara för att jag är nöjd med den så betyder det inte att det inte finns plats för förbättringar.   

Grejen med den första fulländade versionen som den här saknar är att den här inte visar trycket av  

alla sociala medier. Den här visar inte riktigt hur ”jobbigt” det är att ta avstånd och hur lätt det är att 

dras in i det. Jag har flera idéer på hur jag möjligtvis skulle kunna binda ihop slutproduktens budskap tillsammans med skiss nummer tre unika grej. Om jag skulle haft mer tid på mig så kanske jag skulle kunnat hitta en passande lösning för det hela. Jag hade inte det men jag är fortfarande nöjd med det jag lyckades åstadkomma. Jag kanske till och med fortsätter att arbeta med den här moodboarden, även om uppgiften är avslutad och avklarat, bara för att få den just rätt.