Antireklam. Estetisk Kommunikation. Slutprodukten.

Så, då var vi här till sist, vid slut produkten. Jag kommer att börja med att lägga upp en bild på originalet och sedan på slutprodukten själv, det glada barnet.

Original

Antireklam

Jag kommer däremot inte att prata så mycket om den, eftersom jag redan gjort det i blogginläggen innan. Det jag kommer säga om den är ändringar som jag gjort jämfört med den förra versionen. Jag tog bort Lisebergs namn i deras garanti och stoppade dit Kreta istället, eftersom det passar bättre nu när det är positivt att åka till Kreta. Däremot så lät jag Lisebergs logga vara kvar, så att man inte glömmer bort vad det här är antireklam mot. Sist, men inte minst, så snyggade jag till hans högra sida av ansiktet. Våran höger alltså. Det var svårt att se, eftersom det bara såg konstigt ut där, men det kan ha varit lite glapp mellan den nya halvan och ansiktet, så jag fixade till det så att det hela ser mer naturligt ut. Nu skulle jag inte prata så mycket om bilden. Istället skulle jag att prata om var jag har satt upp den och varför. Vi börjar med bilden. Bilderna här nedanför har jag tagit själv, bara så att du vet.

Och här har vi den! Nu kanske du undrar varför den sitter på en buss och inte t.ex. på en byggnad. Jo, det är för att reklam som denna ska vara på ställen där många går förbi, vilka personer som helst, mest barnföräldrar förstås. Vilken plats passar då bättre än i den kommunala trafiken? Det behöver inte bara vara på en buss, det kan lika gärna vara på ett tåg.

Där inne sitter man sen och kan se reklamen medan man åker, det finns inte så mycket annat att göra och här kommer det garanterat finnas folk någon gång under dagen. Men det är inte bara begränsat till tåg och bussar och rörliga saker, det kan även vara en skylt längs vägen.

Den är inte begränsad till rörliga saker endast, bara den sitter på ett ställe där föräldrar kommer att vara och där den syns av många. Den kan lika gärna vara på en tunnelbana station, eller längs vägen på stan. Så länge den är i närheten av transport, eller på transport.

Mitt val är alltså, för att begränsa själva placeringen av min bild, på eller vid kommunal transport. Såsom bussarna vid brommaplan som jag tar varje morgon och som jag spenderar största restiden till skolan i. Här är en perfekt plats för dem eftersom det alltid finns folk i kommunaltrafiken, även barnföräldrar. Varför den bör vara i närheten av eller där föräldrar kommer att vara är för att reklamen handlar egentligen om barn som är ledsna för att de inte får åka till Liseberg och tvingas åka till Kreta eller vad det nu är för plats de använder i sina varianter av sin reklam. Det passar lika bra att min antireklam skulle sitta på samma ställen som originalet gör, alltså lite överallt bland kommunaltrafiken. Men låt oss säga att jag bara skulle ha endast en plats att sätta min bild på, vilken av dessa bilder jag har tagit skulle den vara? Jag skulle nog ta den röda bussen, för att den har utrymme för reklam i ungefär rätt dimensioner för min reklambild och för att den kommer då att synas i kommunaltrafiken. Både för de som faktiskt åker med bussen och för de som sitter i bilarna runtomkring bussen ute på gatorna. En annan anledning till varför jag väljer en buss är för att bussar kan både vara inne stan och utanför, så att många ser.

Antireklam. Estetisk Kommunikation. Förbättringar.

I förra blogginlägget sa jag att jag skulle bestämma mig för vilken jag ville göra och se om jag kom på en till ide. Det blev lite av bägge. Medan jag satt och skrev det blogginlägget så såg jag på bilden jag la upp där igen. Det var ett tag sedan jag då hade gjort den och jag fick se den från "nya" ögon så att säga.
Då slog det mig. Jag kom på hur jag skulle kunna fixa det största problemet med ansiktet, vinkeln. Den vänstra sidan av barnet, vi åskådares vänstra alltså, passade ihop med det nya ansiktet med sin vinkel, så allt jag behövde göra var att kopiera det och sedan vända på det så att det blir åt motsatt håll. På det sättet kunde jag täcka över andra sidan av honom, vilket inte alls såg så bra ut tillsammans med vinkeln på ansiktet. Jag såg till att utelämna vissa delar av den sidan, så som hår som sticker ut lite, för att göra det hela mer naturligt.  Det behövdes finslipa lite till, men tack vare den speciella ljussättningen så gick det väldigt lätt att fylla i mellan rum och sådant, allt i det området var bara lite hud liknande vit färg. Jag slapp då försöka återskapa hudens textur och få det att smälta ihop fint med örat, vilket inte skulle blivit lätt. Tänka sig, den speciella ljussättningen var inte bara trubbel, den hjälpte också.

Nog med prat nu, här är bilden:

Som ni kan se, en stor förbättring över den förra versionen. Nu hade jag tänkt att inte bygga vidare på dessa "testbilder" förrän jag bestämt mig för vilken av dem jag ville ha. De är faktiskt en slags skiss och man ska inte lägga ner för mycket tid på dem. Men nu när jag höll på att arbeta så har jag tänkt mer och mer på hur den här bilden är en sådan större motsatts med originalet jämfört med min första "testbild". Den första "testbilden" ändrar så att det ser hemskt ut att åka till Liseberg, medan den här ändrar så att det är roligt att åka till Kreta istället. Första "testbilden" ändrar platsen, den här ändrar känslan. På något sätt så känns det som att känslor är större än platser i ett sammanhang som detta, så jag har bestämt mig för att välja den här bilden. Målet var att skapa antireklam och den här är så mycket anti av originalet som det går. Originalet var negativ, den här är positiv. Ena dålig, andra bra. Eftersom alla gillar ett bra slut så får det bli den här. Istället för att "sjunka" till Lisebergs nivå och sprida upprördhet och sorg, fast bara ändra målet för denna sorg, så går den här till nya höjder och riktar glädje och rolighet mot Kreta.

Jag ska se om jag kan fixa till någonting mer med den här och då förbättra den, annars så kommer jag bara att stoppa i den i en av bilderna jag har tagit från vägen jag tar till skolan. Så, för att klargöra, detta är inte slutversionen, för där så kommer jag att prata om varför jag satt den var jag nu har satt den. Jag har också redan pratat om själva bilden här, så det blir nog inte så mycket snack om den där. Tills dess.

Antireklam. Estetisk Kommunikation. Mer versioner.

I förra blogginlägget jag skrev så berättade jag att jag skulle försöka fundera ut fler idéer. Dessvärre så var det ända jag kom på var en annan versionen av det leende barnet, istället för något helt nytt. Jag har funderat på att bara ta bort förklaringen och skriva något helt nytt och stötande om Liseberg. Tyvärr så kommer jag inte på något särskilt bra. Olyckor på nöjesparker skulle kunna ha varit något, om det inte vore så för att Sverige är ett väldigt säkert land, där det inte riktigt går för en nöjespark så stor som Liseberg att komma undan med slarv i säkerhet. Jag skulle också kunna göra något om priset att vara där, men det var redan gjort när reklamen var som aktivast. I alla fall, tillbaks till den nyare versionen av det glada barnet. Den ser ut såhär:

Men vad är det här nu då? Sa inte jag att jag inte skulle byta ut själva ungen, eftersom ljussättningen inte skulle gå att återskapa? Jo det sa jag, men jag kom på ett annat sätt att göra det på. Förut så försökte jag byta ut munnen på barnet, men det såg inte så bra ut, han hade inte ansiktsformen för det. Så för att fixa det bytte jag ut hela ansiktet. Tack vare det slapp jag försöka hålla på att återskapa hela ljussättningen och istället behövda bara återskapa den där det fattades i ansiktet. Det blev ännu en gång förvånansvärt bra, vilket också var anledningen till att jag försökte. Jag har, på senaste tiden, lyckats skapa riktigt fina saker i Photoshop, mycket bättre saker än jag trodde. Så, om det som jag trodde inte skulle gå då gick, så kan väl det här fungera lika bra? Det gjorde det, till största delen. Ansiktet i sig självt är lite i fel vinkel, jag försökte fixa det till en del, men det fick fortfarande lite sådär. Ljust sättningen kan behöva lite finslipning, men annars så lyckades jag återskapa den ganska bra om jag får säga det så själv. Själva ansiktets placering är också lite udda, men bortsätt från det så blev bilden jätte bra. 

Men, nu när jag väl bytt ut det gråtande barnet mot ett glatt så uppstår det lite problem. Bilden förlorade sin chock faktor. Anledningen till att originalet var så uppseendeväckande var just för att man fick se ett gråtande barn, men nu, nu hamnar den här bilden bland den stora massan av reklambilder med glada barn. Den väldigt stora massan, vilket gör så att den förlorar en av de saker som gjorde att den stod ut så mycket i första början. Detta är anledningen till varför jag inte är riktigt säker på om jag bör välja den här bilden eller den första. Den första har inte alls lika stora ändringar, men den har kvar sin chock faktor. Medan den här har mycket mer ändringar och är mycket mer av en motsatts mot den första, till priset av sin chock faktor, vilket gör så att den liksom försvinner i mängden.

Nu så måste jag bara bestämma mig vilken jag ska använda, samt se om jag kan komma på en ide till. Tills dess.

Antireklam. Estetisk Kommunikation. Utforskande.

Lektionen jag gjorde bilderna i det förra blogginlägget var den sista lektionen jag han med under den här uppgiften innan jag blev sjuk. Denna sjukdom har begränsat mitt arbetande, men jag lyckades göra någonting produktivt i alla fall. Dagen innan den dag jag skrev detta blogginlägg så lyckades jag komma på en till idé med vad jag kan göra med Lisebergs reklam. Jag kunde byta ut det gråtande barnet till ett leende barn, då skulle det se ut som att han var glad över att han kunde åka till Kreta. Han liksom slapp Liseberg. Då dök det däremot upp ett problem. Jag hade nämligen läst på lite grann om reklamen och det visar sig att anledningen till varför barnet ser lite konstigt ut är för att de använde sig av en väldigt speciell ljussättning när de fotograferade, för att få den effekten. Jag skulle inte kunna återskapa detta ljus på något snyggt sätt. Eftersom jag även var väldigt säker på att jag inte kunde redigera honom gladare så skulle jag behöva göra en gammal hederlig skiss. Då slog det mig, jag kan bara byta ut munnen och sedan redigera bort tårarna så skulle det kunna fungera. I början tvivlade jag lite på detta beslut om att jag skulle kunna redigera bort hans ledsna min, men eftersom det gick så förvånansvärt bra med texten så skulle det säkert gå ganska bra här också.

Ja. Hm. Eh. Det gick väl lite sådär. Jag lyckades få bort tårarna och fixa till hans ögon, men munnen, den ser inte så bra ut. Mest är det nog för att hans ansikte inte har formen för ett leende just nu. När man ler så är det inte bara läpparna som rör sig, en stor del av ansiktet gör det också. Kinderna till exempel, rör sig jätte mycket och får en ganska iögonfallande form som inte riktigt går att missa. Det är just det han fattar, själva ansiktets leende. Så jag bestämde mig för att försöka det på ett annat sätt.

Ännu en gång så blev det lite konstigt. Hans ansikte har fortfarande inte rätt form i nuläget för att få till ett ordentligt leende, men munnen är i alla fall inte lika onaturlig som den andra. Tyvärr så gick det knappt att få till ett ordentligt leende på honom med hans vanliga mun. vilket gjorde saken jobbigare att få till och konstigare att se på. Vad jag gjorde var att böja hans egna mun i den form jag ville ha, men det blev som sagt lite konstigt. Det spelar också inte så stor roll om jag lyckas redigera det bättre, hans ansikte har fortfarande inte formen av ett leende.

Jag ska försöka komma på några fler idéer samt försöka bestämma mig över vilken av dem jag ska använda. Desto mer jag funderar desto mer ser de bägge ut som bra val. Hursomhelst så har jag nu två "skisser" eller testbilder som jag senare kan arbeta utifrån för att konstruera slutprodukten. Jag måste också försöka ta en bild från vägen jag tar till skolan. På tal om bilder, jag vet att vi helst ska använda oss av många egna bilder, men det är inte ett sådant stort behov av det i den här bilden. Om jag hittar något som skulle passa in så sa jag försöka ta en bild, men annars så blir det nog bara bilden där slutprodukten ska sitta i.

Antireklam. Estetisk Kommunikation. Början.

Så, under de första lektionerna av den här uppgiften så höll jag på att leta upp reklam jag skulle kunna göra något av, samt funderade på idéer. Jag kom fram till att jag verkligen ville göra någonting av Lisebergs redan provocerande reklam, det kändes som om att det fanns mycket potential i den bilden. Den är redan väldigt stötande och uppseendeväckande, så jag funderade på att vända all denna negativa energi mot själva företaget som gjort den. Det var också en av de bilder som jag hade en ide till om vad jag skulle kunna göra med den. Däremot så han jag inte ändra på den förrän under nästa estetisk kommunikation lektion.

Då när nästa lektion kom så hade jag kommit fram till att det jag ville vända på var texten i bilden, så att den nedsätter Liseberg. Jag hade tänkt att byta plats mellan Lisebergs logga och Kreta, så verkar det som att det är jätte hemskt att åka till Liseberg. Däremot så visste jag inte om jag kunde göra något sådant och få det att se snyggt ut. Visst, vi har lärt oss en hel del om Photoshop under vissa lektioner, men jag ser mig fortfarande som en amatör med programmet. Vid många liknande tillfällen har jag också upptäckt att jag inte riktigt kunde göra det jag trodde jag kunde göra förrän det är för sent för att ändra sig, så jag tänkte vara lite smartare den här gången. Jag skapade då en slags testbild, för att se om jag ens kunde göra något likt det jag föreställt mig. Till min förvånad blev det mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.

Ha, där fick Liseberg! Jag blev väldigt överraskad över att jag lyckades åstadkomma något som detta. Vad som skulle bara vara en testbild blev helt plötslig så som jag föreställt mig slutprodukten. I den här bilden så ändrade jag så att det är Liseberg det gråtande barnet tvingas åka till, inte till Kreta, som i originalet. Nu är hela deras budskap med bilden vänd mot dem. Han vill verkligen inte åka till Liseberg, så mycket så att han börjar gråta i protest. Det fina med den här är att det mest iögonfallande i bilden är fortfarande kvar, det gråtande barnet. Det var just därför originalet var så uppseendeväckande och stötande. Den här versionen är också det, men inte för att barnet måste åka till Kreta utan till Liseberg.

Det kan ha en väldigt stor effekt med att ändra förklaringen på en chock reklam. En sådan reklam som man blir upprörd av, tills man läser förklaringen till vad nu chocken är och lugnar sig. Det var just en sådan reklam Liseberg var ute efter, men lyckades inte få till. Man blev definitivt inte lugn av att sedan läsa förklaringen. Förhoppningsvis skulle min antireklam, ifall de fick se den, ge dom en liknande effekt.

Jag blev riktigt sugen på att bara köra med den här bilden och finslipa den till en slutprodukt, men jag var inte riktigt säker på om det var det jag verkligen borde göra med den. Som sagt, den har mycket potential och jag vill inte slösa ett sådant fint tillfälle. Tyvärr så kom jag inte på någonting, inte förrän långt senare, så det kommer jag att skriva om i ett annat blogginlägg.