Våran klass har just gjort ett arbete där vi ska göra en konstfilm var i grupper. Jag var nöjd med min grupp när vi blev indelade och jag hoppades på att vi skulle lyckas åstadkomma någonting bra. Jag hoppades rätt.
Vi började med att försöka bolla runt på idéer. Ett av kraven på konstfilmen var att den skulle ha någonting med målning att göra och så skulle den vara gränsöverskridande. Kanske inte låter så komplicerat att komma på någon idé för en film med bara dessa krav, men vi behövde faktiskt fundera ett tag. Vi funderade på om vi skulle göra någonting med stop-motion, involverande post-it lappar som vi skulle sätta upp, men att få tag i tillräckligt mycket post-it lappar för att göra någonting riktigt häftigt skulle vara ganska svårt. Dessutom visste vi inte vad vi exakt ville göra med dem. Sedan funderade vi på om vi skulle göra någonting i Monthy Pythons animations stil, men vi visste inte riktigt vad vi ville göra med det heller, så det blev lite svårt.
Till sist kom jag, med inspiration från ett spel med liknande tema, med idén att vi skulle ha en person med kraften att uppfylla folks önskningar. Den verkade fungera för de flesta, om inte alla i gruppen, så vi satte igång med att fokusera mer på den idén. Vi var fortfarande inne på post-it lappar, så vi funderade på om vi kunde använda dem på något sätt i det hela. Kanske kunde den lilla pojken, som vi kallade personen med kraften, rita folks önskningar på dem och sedan fästa lapparna på dem. Vi kom ganska snabbt överens om att det inte skulle fungera ifall vi skulle visa önskningar på personer vi inte känner. Vi kom på att vi skulle ha tankebubblor flytandes över deras huvuden som bara pojken skulle se och då kunna uppfylla. Till sist övergav vi idén med post-it lapparna och stop-motionen och fortsatte istället med att karaktären skulle rita eller måla, som vi sedan ändrade det till, i ett häfte eller någonting med papper. Anledningen till varför vi ändrade det till målning var för att det var tydligare och det skulle vara närmre målet att ha någonting med målning att göra. Det gränsöverskridande hade vi redan listat ut, pojken skulle liksom sudda ut gränsen mellan drömmar och verklighet genom att uppfylla folks önskningar. Budskapet var också något jag kom med, det var att "alla drömmar bör inte uppfyllas". Folk kan drömma om en massa olika saker, saker som det till exempel är bäst att de stannar i drömmarnas land och inte blir verklighet. Det var mest jag och två av mina vänner som jag vanligtvis hänger med som pratade mest, men då och då fick vi med de två andra i gruppen med på diskussionen, vilket kändes bra, så att vi inte gjorde en film separat i vår grupp.
Till sist kom vi överens om att vi skulle ha en pojke, som skulle få tag i en magisk pensel som gör så att han kan se och uppfylla folks drömmar. Drömmarna skulle sväva över folks huvuden i tankebubblor som vi skulle redigera in och vi skulle också redigera in effekterna av att uppfylla drömmarna. Man kan höra att idén kom från mig, eftersom jag hela tiden vill ha specialeffekter i filmer jag är med och gör.
Då var det bara dags att skriva ner allt det där, ge det till läraren, få ett "okej, kör igång" från henne och sedan börja filma. Elin undrade om någon av oss hade en egen kamera som vi skulle använda, eller om vi skulle använda en av skolans. Jag har en, men vid det tillfället var den inte ens laddad och dess minneskort behövde tömmas och så vidare. Med andra ord, jag var säker att det skulle ta en stund att få den klar för att användas. Elin sa då att hon skulle "boka" en kamera. Hon glömde bort det. Så efter att jag blivit meddelad om detta så satte jag igång med att göra min kamera redo, vilket, till min förvåning, inte alls var lika krångligt som jag trodde att det skulle vara. Det visade sig att minneskorten var i princip tomt och laddningen skulle jag lugnt hinna med före det var dags för inspelning, så det blev min kamera vid använde. Kom ihåg detta, det blir viktigt senare.
Då var det dags för själva filmningen, vi hade kommit överens om att vi skulle vara vid Sergelstorg, så vi alla tog oss dit och började filma. Elin fick spela den lilla pojken, vilket låter konstigt, men ingen av oss ville spela den manliga huvudrollen i filmen så det fick bli henne istället. Vi andra var statister när det behövdes istället. Med vårt bildmanus i hand satte vi igång och betade av scenerna som behövdes. Vi var inte lika organiserade som det låter, de flesta scenernas utseende gjorde vi på plats, men vi fick i alla fall en hel del inspelat. Vi hade egentligen siktat på att spela in allt på en dag, men det var så kallt så vi orkade till sist inte mer, så vi åkte tillbaks till skolan för att fortsätta filma en annan dag. Jag vill påpeka att jag inte flyttade över videofilerna från kameran till min dator.Vid en annan dag så filmade vi igen och lyckades få allt material vi behövde. Det var fortfarande kallt och en smula blåsigt, men vi lyckades ganska bra ändå. Vid en punkt var det min tur att vara statist och eftersom jag hade varit kameraman hela tiden fram tills dess så fick någon annan ta kameran istället. Vilket gick, ganska bra i alla fall. Jag märkte att jag agerade en hel del som regissör under själva inspelningen, vilket blev lite krångligt att göra medan jag blev filmad, men det gick ändå ganska bra. Med inspelningen avslutat på bara två dagar så låg vi ganska bra till tidsmässigt sätt, vilket skulle bli en skön omväxling mot förra filmprojektet jag var med i, där det blev ganska stressigt.
Hursomhelst så var det, några dagar senare, dags för redigeringen att börja. Den här filmen skulle också vara ganska tung på specialeffekter, vilket brukar ta en ganska lång stund att göra men eftersom vi låg ganska bra i tid så skulle det säkert gå bra. Vi behövde bara ladda över filerna från kameran till våra datorer, sen var det bara att sätta igång. Allt som behövdes var att jag tog med mig kameran. Jag glömde bort det. Det var nog inte så mycket glömma bort som det var att jag trodde att det nationella provet som skulle vara den dagen skulle äta upp våran estetiska kommunikations lektion. Jag hade visst fel, så vi fick spendera lektionen på att arbeta med andra projekt.
Nästa lektion så hade jag i alla fall lyckats komma ihåg filerna. Jag hade laddat över dem till min dator så det enda som behövde göras var att dela ut dem till de andra i gruppen. Då krånglade uppkopplingen i den salen. Airdrop fungerade inte överhuvudtaget och vi hade inget USB minne med oss. Jag kommer inte ihåg varför vi inte frågade om att få låna ett, men det fanns säkert en orsak till det. Hoppas jag. Hursomhelst så blev det jag som fick sitta och redigera både filmen och specialeffekterna samtidigt, med mina gruppmedlemmar bredvid mig som hjälpte till.
Vid ytterligare nästa lektion så hade Elin tagit med sig ett USB minne som vi kunde använda, så jag la över videoklippen och själva filen där vi redigerade filmen. Specialeffekterna fick jag sköta. Så med hjälp av Måns som fixade saker jag behövde för effekterna så satte jag igång och lade in tankebubblor över folks huvuden, ost som regnar från skyn, kungakronor över folks huvuden och andra slags galenskaper. Lektioner senare började vi till sist bli klara med både specialeffekter såsom själva klippningen, nu var det bara dags att lägga ihop bägge. Tyvärr var jag inte riktigt klar en, eftersom det var många specialeffekter som behövde göras, så jag satt hemma, dagen innan det var dags att redovisa och skapade de sista specialeffekterna innan jag lade in dem i videon. Hela grejen med dessa specialeffekter var att de skulle bli galnare och galnare tills det blev totalt kaos, vilket jag då skulle visa på något sätt. Måns hade fixat en mapp fylld med bilder han letade upp lite slumpmässigt för mig att använda till en ordentlig kaos scen. Det blev helikoptrar som flög baklänges, apor som hängde mellan hus med studsbollar under dem, lava floder, en tiger, en måne med ett ansikte, en regnbåge, en laptop och till sist byggare Bob med häftiga solglasögon som dök upp i en explosion. Det var som något ur ett surrealistiskt verk, sådana som konstnären Dali gjorde. Mina specialeffekter var inga konstverk, men de var nog något surrealistiska i alla fall.
Dagen därefter visade jag upp resultatet för mina gruppmedlemmar som var ganska nöjda med resultatet. Det de inte var nöjda med och som jag också inte var nöjd med, var att det var vissa scener jag inte hunnit ge specialeffekter till än, vilket gjorde så att hela filmen blev nästan obegriplig. Lyckligtvis så fick vi vänta med våran redovisning till nästa onsdag, vilket gav oss tid nog för att dels fixa det vi tyckte behövde, men också hinna lägga till ljud och ännu mer specialeffekter, för att förtydliga hela videon.
Så bar det av igen, med fler specialeffekter från min sida och, lite arbete från mina gruppmedlemmar på själva redovisningen. Vid den här tidpunkten var det bara jag som höll på med själva redigeringen av själva filmen och specialeffekterna, vilket också är anledningen till varför jag skriver detta blogginlägg just nu, mitt i natten, samma onsdag som det är deadline. Hej.
Jag var inte övergiven eller något sådant från mina gruppmedlemmar, men det fanns bara inget sätt att få dem att kunna göra olika delar av redigeringen effektivt, det blev lättare om bara en hade kontroll. Så det blev jag. Måns och jag hade fixat musik till mig, så att jag skulle kunna lägga in det i filmen. Tyvärr så hade vi inte tänkt på att ha med ljud i början av den, så det blev lite konstigt här och där i filmen eftersom vi inte hade anpassat den för något ljud. Men det gick i alla fall på något sätt och vips dagen efter jag satt och redigera det sista var det redovisning igen, fast den här gången för oss också. Min grupp hade fortfarande inte sätt hela filmen än, med ljud och andra modifikationer, men skrattade högt när den väl spelades upp. Just som jag hade hoppats på, specialeffekterna kombinerat med skådespeleriet från oss gjorde filmen till en ganska rolig film ändå och vi blev väldigt nöjda med den.
PS. Jag blev klar med detta inlägg 23:59
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar