Svenska. Bokläsning. Recension.

Boken jag ska skriva en recension om heter Persepolis och den handlar om en ung iransk kvinnas uppväxt i ett oroligt land runt 80 talet. Den är skriven av Marjane Satrapi, vars uppväxt man får läsa om, eller snarare se och läsa. Boken är nämligen en så kallad "serieroman", som är precis som en serie, fast med fler sidor. Författarinnan är den första som någonsin gjort en iransk serie och har belönats flera priser för den, inkluderande Peter Pan-priset, för bästa utländska bok, år 2005. Vilket faktiskt är en fem år efter den släptes för första gången, år 2000. Den släpptes först i sina olika delar separat, mellan åren 2000 och 2003, men har senare översatts till andra språk än franska, som det först gavs ut i och skrevs i, och satts ihop på olika sätt. Förlaget som ger ut det i Sverige heter Galago, men förlaget som gav ut det i Frankrike heter L'Association, de som alltså var först med att ge ut boken. Förutom franska och persiska så kan författarinnan tala engelska, svenska, italienska och tyska. Frågan är nu, vad är det för slags roman hon har skrivit egentligen? Är det en bok, eller en serie?

Boken börjar med att den iranska revolution närmar sig sitt slut och shanen måste avgå, folket jublar av lycka men saker blir inte som de tänkt sig, när en islamisk regim tar över makten och börjar krångla. Man följer dåvarande tioåriga Marjanes perspektiv genom första biten av boken, för att sedan gå igenom olika etapper av hennes liv. Dessa etapper är uppdelade i delar från del 1, till del 4, med del ett som är då shanen just behövde avgå. I del två får se hennes rebelliska tonårsdagar och i del 3 får man se hennes liv som ung vuxen utomlands, efter att hon behövt fly från landets oroligheter. I den sista delen återvänder hon hem och försöker få ordning på sitt liv och försöker hitta sig själv, vem hon egentligen är och var hon hör hemma. Huvudpersonen är självklart Marjane själv, från när hon var ett barn till hon varit vuxen i några få år. Med henne har hon sina föräldrar som gör det som föräldrar gör, uppfostrar, uppmuntrar, stöder och så vidare. De är ett viktigt stöd för huvudkaraktären genom hela boken. Hennes mormor dyker också upp då och då, nästan som en slags guide med kloka råd och hjälper henne. Då och då dyker det upp släktingar som spelar olika stora roller i boken. Annars så finns det några vänner som dyker upp ibland, men de fokuseras inte så mycket på. De enda karaktärerna man får höra mest om är egentligen hennes familj, nära släkt och hon själv så klart. Man får då se dessa karaktärer hålla på att interagera med varandra dels i Iran och dels i Österrike, där huvudkaraktären spenderade sina första vuxna år i.

Eftersom boken är en slags blandning mellan serie och bok så blir dess sätt att berätta historien väldigt intressant. Till skillnad från en vanlig bok som behöver beskriva vad som händer så behöver den här boken bara visa det och kan istället fokusera mer på handlingen. Men till skillnad från en serie kan den enkelt gå in i djup med massor av text utan att det blir så mycket störningar i själva flödet av historien och bilderna därtill. Själva historien, handlingen, i boken är kanske vad man förväntar sig ifrån en uppväxtroman, någons uppväxt. Däremot så utspelar sig handlingen mest i ett oroligt Iran vilket gör så att historien får en spänning till sig. Det faktum att det hela är baserat på hennes uppväxt gör så att det blir svårt att förvänta sig vad som ska hända härnäst, till skillnad ifrån många påhittade historia. Detta är även något som gör alla karaktärer i boken väldigt mänskliga och realistiska, eftersom de är baserade på riktiga personer som gjorde riktiga saker. Det dyker inte upp några klichéer och stereotyper på ett sådant sätt som i många påhittade historier. Men vad är det boken försöker säga med sin historia? Vad är meningen med den? Boken försöker inte säga något speciellt meddelande, ifall det var det någon trodde. Boken är här för att berätta om en persons uppväxt och ge lite insikt i andra delar av världen än den man möjligtvis befinner sig i.

Hursomhelst så tycker jag väldigt mycket om den här boken, den är rolig, men också väldigt intressant och djup på sina ställen. Författarinnans sätt att berätta tillsammans med alla bilder gör så att boken blir en underbar blandning med både något att tänka- och titta på och jag skulle starkt rekommendera den för andra att läsa och uppleva. Men frågan återstår fortfarande, är det en bok eller en serie? Visst ser den ut som en serie, en stor sådan med teckningar precis som en vanlig serie. Däremot så känns den inte riktigt som en serie, utan snarare en bok. Kanske är det dess handling, som inte är så vanlig i serier men vanligare i böcker som ger den känslan. Kanske är det något annat. Men vem bryr sig om vad boken är för något? Det är inte det som är det viktiga. Det viktiga med boken är vad den försöker berätta, vad det är den har i sig.