I mitt förra blogginlägg sa jag att jag kommer att prata om kamera och sådant nästa gång. Nu är det nästa gång, så nu kör vi.
Först måste vi gå tillbaks i tiden, till då jag först fick reda på vad och hur stop-motion fungerar. Jag var inte gammal då, gick fortfarande i logstadiet om jag kommer ihåg rätt. Jag testade i alla fall att göra en stopmotion film, med ett ritblock. Jag ritade en bild på varje sida, men ändrade den lite. När jag sen bläddrade igenom alltihop snabbt, så rörde den på sig! Det var en sådan häftig upplevelse, så jag gjorde det om och om igen. Några år senare fick jag reda på att man kunde göra likadant, fast med en kamera och något slags objekt, som man ändrade på istället för en streckgubbe. Jag hade ganska mycket lego redan då så jag bestämde mig för att använda det. Sedan, med hjälp av min bror, höll jag kameran i den vinkeln jag ville ha, tog en bild och sedan försökte jag hålla kameran i samma vinkel. Det blev väldigt skakigt och såg inte alls så bra ut, men just då, då var det helt fantastiskt! Vid den tiden använde jag mig av våran "familjekamera" om man kalla det så.
Min pappa rekommenderade att jag skulle använda en bakgrund, så att man slapp se mitt golv bakom vad det nu var jag fotograferade. Jag fick också reda på att jag inte bör manuellt hålla i kameran, eftersom det inte går att hålla den tillräckligt still, i samma position som förra gången. Jag behövde ett stativ, vilket jag då inte hade eller kunde hantera ordentligt, så det fick bli min mobiltelefon istället. Det här var då innan alla dessa smartphones och sådant, min hade vanliga knappar och en vanlig skärm. Men också en kamera. Däremot så finns det inga stativ för mobiler, vilket blev lite av ett problem, tills jag kom på att jag kunde göra ett eget utav lego. Vadå? Jag använde mig redan av lego till allt annat i mina filmer, varför inte ett stativ också? Så jag byggde ett. Det blev en slags låda för att få den i rätt höjd, med en slags ställning på toppen av den, där jag placerade min mobiltelefon. Snabbt, smidigt och enkelt. Om jag behövde en annan slags vinkel så behövde jag bara bygga om det, det är faktiskt hela poängen med lego, att bygga vad man vill.
Med detta stativ, en ide till en film, lego och en hel del improvisation så började jag göra filmer. Det blev några stycken ändå, bättre och bättre för varje som kom. Jag använde mig av filmprogram på datorn för att sätta ihop alla bilder, men mer om dem i ett annat blogginlägg. Det gick riktigt bra att göra film, det var kul, spännande, lärorikt och tillfredställande, i alla fall ett långt tag, men inte hela tiden. Jag hade nämligen hittat videor på youtube som var stor inspiration för mig under tiden som gick. En av dessa inspirationskällor var just Forrest Fire, vars verk jag har valt att göra en tolkning av. Jag älskade hans videos. Visst, de var inte alltid så välgjorda, men man kunde känna att han gav sitt allt för dem, även om animation inte riktig följde med. Grejen var, han blev bara bättre och bättre och det syntes i hans videor. Till sist började han hålla på med lipsync med legofigurerna och använde sig av snygga kameravinklar men framförallt, bättre kvalité på bilderna. Under hans tid som stopmotion animatör så har han då och då uppgraderat det han hade. Han hade häftiga saker till sina legogubbar, kameror med underbar skärpa, datorprogram för att lägga till det där lilla extra. Mig själv? Jag använde mig fortfarande av samma "stativ" och kamera, flera år efter jag först började med dem. Det kändes som om jag helt plötsligt begränsades av det som först befriade min kreativitet. Detta var något jag behövde göra något åt, så jag bestämde mig för att använda en bättre kamera, så att man åtminstone kunde se detaljerna på legogubbarna. Jag hade fått tag i en ny kamera med HD kvalité, jag hade till och med fått tag i ett gulligt litet stativ till det. Men då blev det problem, helt plötsligt hade jag en kamera som hade mycket fler funktioner än min mobils kamera. Det var inte bara någon litet filter man kunde lägga på en bild, ånej. Det fanns inställningar för allt Jag hittade zoomen, i alla fall, så det borde väl duga tänkte jag. Nej, det var inte så enkelt. För när ens kamera tar bilder man kan se allt i, så kan man också se oskärpa, vilket kom fram när jag zoomade in för långt. Låter inte så farligt, eller hur? Det är bara att placera kameran närmre, precis så som jag brukade med min mobil. Problemet var att det inte gick! Till skillnad från min lilla rätblocksformade mobil så var den här kameran en stor sak med utvikbar skärm, en massa knappar och en stor yta för att hålla i den. Vilket är bra, jag visste bara inte hur jag skulle kunna använda den så som jag hade tänkt mig. Att bygga ett legostativ till skulle inte funka så bra, den här kameran var mycket större och tyngre, men framförallt, högre. Även om jag byggde ett stativ som gjorde så att jag kunde stoppa mitt på scen, så skulle den vara för högt upp för mina legogubbar. Det skulle se ut som det var en övervaknings kamera som filmade dom från något hörn i något tak. Enda lösningen var att ha den längre bort och vinkla den, sen zoomar man bara in och bör då få något liknande det min mobil kunde åstadkomma. Det var här skärpa problemet kom in, om jag hade den för långt bort och zoomade in, så blev fokusen helt fel och karaktärerna blev suddiga och man såg knappt någonting. Trots detta så kunde jag få bra bilder om jag bara lyckades få in kameran i rätt vinkel och avstånd. Visst, jag kanske inte fick dem vinklar jag ville ha, men det var något. Då dök det största problemet upp. Kameran skakade. Jag hade ett stativ, men kameran skakade. Hur kunde detta gå till? Kameran jag använde har en funktion inbyggd i sig där man måste trycka in "ta-bild-knappen" och hålla den en liten stund för att den ska ta en bild. Om man bara klickar lite lätt på den, så fixar den bara med skärpan. Den förbereder sig för bildtagning eller något sådant. Så när jag då tryckte på knappen för att ta en bild, så rubbade jag kameran, och bilden blev då antingen suddig, om jag tog i jätte mycket, men för det mesta så blev den lite annorlunda placerad jämnfört med den förra bilden. När man då spelar upp alla dessa bilder snabbt, som man gör i stopmotion, så ser det ut som om allt skakar. Även om jag var försiktig och allt sådär, så flyttades kameran så lätt. Ibland inte ens de, ibland så skadade den till lite bara. Men det räckte för att förstöra filmen i det hela. Jag kanske kunde ha förhindrat detta skakande med en fjärrutlösare, men det hade jag inte. Ett stadigt legostativ kanske kunde ha hjälpt, men då skulle det bli en mardröm att vinkla kameran. Så jag gav upp på den och gick tillbaks till det jag visste fungerade. Det blev några fler filmer efter det. Med min röst och allt. Dem blev väldigt bra ändå, fastän bilderna inte var i så bra kvalité.
När jag då fick det här projektet, så ville jag ge den en ny chans. Jag hade fått några tips av min förra bildlärare för hur jag skulle förminska skakningarna genom att starta en timer på kameran så att den hinner sluta skaka innan bilden tas. Jag hade också fått reda på att Forrestfire använde sig av något typ av program för stopmotion, som låter en fjärrstyra kameran från datorn. En fjärrutlösare, helt enkelt. När jag valde gymnasium så behövde jag göra inträdesprov till några av dem. En av dessa inträdesprov var att göra en animation. Så jag gjorde en. Det var en stopmotion film, fast inte med lego. Jag ritade istället. Det projektet har inget särskilt med det här att göra förutom det jag lärde mig när jag gjorde den. Inspektera. Tillgångar. Innan. Jag. Börjar. När jag gjorde den så stötte jag på en massa problem med mjukvara och hårdvara som jag trodde jag hade lösningar till, men inte testade innan. Det visade sig såklart att mina lösningar inte fungerade så jag tvingades sitta uppe en hel natt och ändra filer så att jag kunde använda dem. Nog om den nu. Jag ville i alla fall inte göra samma misstag som då så innan jag började ordentligt med filmen så kollade jag upp om jag kunde använda datorprogramen som Forrestfire använde. Det visade sig att den enkla lösningen inte fungerade, men det gjorde inget, eftersom jag fick reda på det i god tid. Jag fick använda mig av timern och andra stativ istället. Jag glömde testa en sak dock, fast det handlar inte om kameran, så det berättar jag om senare. Jag letade upp stadigare och större stativ, samt grävde fram min lilla hopvikbara fotostudio med ljus och allt. Den hade jag fått som present för något år sen. Det slutade med att jag inte använde den som en studio, utan mer som en dimmer till lamporna. Den hade också ett stativ som följde med. Mer om den sen. Jag gjorde även några tester för att se om det fanns några inställningar jag behövde ändra på. Blixten behövdes stänga av, zoomen behövde bli rätt och framförallt så behövdes skärpan fixas så att man såg någonting på nära håll. När jag fick allting mer eller mindre rätt så började jag fotografera. Jag han inte så långt innan skärpan blev fel och jag hade inget annat val än att hitta en lösning för det. Jag är faktiskt äldre och mer tekniskt kapabel än jag var förut, så någonting måste väl finnas på en sådan fin kamera som denna? Det fanns det. Det fanns en manuell fokus. Helt underbart! Jag kunde äntligen använda kameran bättre och få den i snyggare vinklar. Det visade sig också att ha manuell fokus på en kamera är ett måste för snygg stopmotion, fast det fick jag reda på efter att jag hade upptäckt den funktionen.
Nu glider vi in lite på hur det gick under fotograferingen, fastän det här bara skulle vara om kameran. Jag har också lyckats skriva väldigt mycket för ett enda blogginlägg, så jag tar och avslutar det här och pratar mer om själva fotograferandet och skapandet av filmen i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar