I förra blogginlägget sa jag att jag skulle prata om hur det gick när jag fotograferade och skapade filmen i nästa blogginlägg. Nu är det "nästa" blogginlägg så låt oss sätta igång igen.
De flesta animatörer använder sig av storyboards och sådant. Det gör inte jag. Jag brukar bara föreställa mig all i huvudet, vad alla säger på ett ungefär, hur allt ska se ut, vilka scener ska vara med och så vidare. Ibland kan det fungera ganska bra, men bara om vad man nu arbetar på inte är alltför stort, då glömmer man saker. Filmen jag hade tänkt göra blev inte så lång och komplicerad när jag tänkte igenom den, så jag beslöt mig för att hålla allting i huvudet, som jag alltid gör. Så istället för att fixa med storyboards och sådant så satte jag igång och byggde upp scener, satte upp kameran, ljus och så vidare. Jag visste att jag inte kunde ha allting på golvet så som jag förut gjorde, eftersom att jag planerade på att använda en väldigt stadig tripod som stativ för kameran och dem är alldeles för höga för golvnivå. Jag hämtade ett litet soffbord och byggde upp "mitten" scenen på den. Jag byggde om den några gånger tills jag blev nöjd för att sedan leka runt med kamerans funktioner och inställningar tills det passade. Men när jag skulle sätta upp kameran på tripoden upptäckte jag till min fasa att den var för hög. Tripoden var för hög! Jag tvingades antingen att ta ett annat stativ eller att flytta allting till ett ordentligt skrivbord. Det var ganska sent när jag höll på med detta och jag hade inte så många dagar på mig längre, eftersom att jag visste att det skulle ta tid att göra klart det här. Jag vet också att jag är en tidsoptimist så även om jag trodde att jag skulle hinna, så skulle jag nog få sitta uppe sent någon kväll i alla fall. Så jag bestämde mig för att byta stativ, till det som följde med min fotostudio. Problemet med det här hopvikbara stativet är att det inte är så stabilt, särskilt inte den jag hade, eftersom den är lite böjd vid en av stöden, vilket gör den väldig vippig. Fast jag var ändå säker på att knepet jag lärt mig skulle vara effektivt nog för att reducera eller helt utplåna dess skakiga effekt på bilderna. Jag hade fel.
Jag försökte att vara försiktig, men den var så lätt att röra på, dels för att ställningen var lite böjd, dels för att det vinkel/vridbara fästet man sätter fast själva kameran på var lite löst. Jag försökte, men det gick inte. Det blev en del skakiga bilder och en del lite sneda, lutandes liksom. Gjort är gjort, jag hade i alla fall bilder för en scen och inte så många dagar kvar på mig så dem fick duga. Nästa dag så skulle jag ta bilder för de andra scenerna och dessa utspelade sig på en annan plats än den första jag tog, så jag bestämde mig för att fixa upp allting vid ett ordentligt skrivbord så att jag kunde använda tripoden. Det var väldigt bra att jag gjorde det, för med detta underbara stativ som inte hade någon skakning alls så kunde jag, tillsammans med kunskapen jag om min kamera jag fått från dagen innan, ta riktigt fina bilder ur vilken vinkel jag ville, utan problem. Det var en scen där jag behövde en bakgrund av antingen en stad eller himmel och efter ett stunds letande på internet så fick jag tag i en bra, ganska klar himmel att använda, så jag printade ut den och tejpade upp den. Jag hade några funderingar på greenscreen, men eftersom jag inte har någon erfarenhet eller kunskap inom det området så fick det vara. Det var dock väldigt svårt att få denna bild så slät som möjligt, så att det inte blev några skuggor på den. Det skulle se ganska konstigt ut om det var skuggor på himmelen. Jag lyckades nästan, men man kan se skuggor här och där på ställen de inte ska vara på.
Allt gick bra, suveräna bilder togs med ett hum om hur allting skulle sitta ihop, improvisation behövdes lite då och då för att få saker att fungera, men allt gick bra. Jag glömde bara en scen, en scen vars kameravinkel jag inte kunde återskapa så lätt eftersom den skulle ha samma som en annan scen jag redan gjort hade. Så jag tvingades hitta på något igen. Då bestämde jag mig för att slå ihop scenen där Spindelmannen ser vad som händer och där vi ser vad som händer. Jag hade tänkt mig att man skulle se kameran över hans axel så att man då kan få bilderna att fokusera på vad som händer och sedan byta till att fokusera på honom. Tyvärr så kunde jag inte använda de första bilderna i den scenen för att man såg en bit av bordet i hörnet. Skärmen till kameran visar nästan hela bilden, men inte längst ut på den. Så jag trodde att jag hade allt i bild när jag sedan upptäcker att det hade jag inte alls, så jag tvingades korta ner scenen. Jag hade byggt upp en svajig pelare för att sedan bygga en avlång kant som skulle föreställa tak kanten Spindelmannen skulle stå på när han ser vad som händer. Lyckligtvis så var det här högt upp nog så att jag kunde använda tripoden även fast den största biten av scenen var på soffbordet. Grejen var, även om kameran var stilla, så var inte pelaren Spindelmannen stod på det. Så nu ser det ut som om han svajar i vinden i vissa delar av den scenen. Det var redan försent för att ändra på det när jag upptäckte det, så jag fick använda det.
Det här kunde ha undvikits om jag bara hade skrivit ner allting i dess ordning istället för att hålla det i mitt huvud, men det gjorde jag inte, eftersom jag tyckte att det inte var så mycket att komma ihåg, men det blir mycket om man lägger till allt annat man måste komma ihåg. Var gubben stod och vilket ben dem ska röra på härnäst. I vissa scener där karaktärerna går så har jag då glömt bort vilket ben de just rört på och eftersom jag inte har något enkelt och snabbt sätt att kontrollera det hela på så tvingas jag köra på. Det var därför som jag ville använda ett stopmotion program. Dessa program får bilder i sig vartefter man tar dem, vilket är helt underbart och lättande. Då får man nämligen en överblick för hur allt ser ut och man kan ändra någonting mycket enklare ifall det så behövs tack vare det. De flesta av dessa program har funktioner som onionskin och sådant vilket gör dem ännu bättre. Då kan man mycket lättare skapa snyggare rörelser eftersom att man kan se hur de förra bilderna var. Men jag lyckades inte hitta en fungerande lösning för det och om jag skulle ha tagit på mig tiden att göra det så skulle det nog sluta med att jag knappt hade någon tid kvar för resten av projektet.
En annan grej jag lyckades få till ganska bra och problem fritt var nog belysningen. De två lamporna som följde med studion är helt lysande (haha) även om dem blir väldigt varma väldigt snabbt. De har ingen dimmer funktion heller, så jag tvingades använda själva studion och papper för det. Man kan ställa in deras vinkel ganska enkelt och dem är ganska stadiga med deras indragbara stativ. För det mesta hade jag dem på pallar som jag flyttade runt efter behov.
Kameran lärde jag mig mycket om och hur man hanterar den medans jag höll på. Jag hittade den manuella fokusen vilket underlättade en hel del. Knepet jag lärde mig fungerade utmärkt. Jag lyckades också fixa alla inställningar på den också, så att inte bilderna blev knasiga på grund av det. Nästan alla inställningar i alla fall. Det visade sig när jag höll på att sätta ihop filmen att jag hade glömt ändra ljus inställningarna på den, så vissa bilder är lite gulare än de andra, vilket inte ser så bra ut. Nu vet jag det till nästa gång i alla fall.
Det blev några misstag från min sida också, i en av bilderna jag har tagit så har jag lyckats fånga min hand mitt i luften. Jag hade glömt bort att kameran var på en två sekunders timer och skulle flytta gubben för nästa bild när helt plötsligt ett klick hörs från kameran och bilden med min hand dyker upp på skärmen. Hoppsan.
Ännu en gång så lärde jag mig jättemycket medans jag skulle göra något jag "kunde" någorlunda. Men nu när jag har lyckats få kameran rätt och utvecklat en fungerande inspelningsmetod så kommer jag få det mycket lättare nästa gång och oj vad det kommer bli en nästa gång. Det här var jättekul.
Fast det där var bara filminspelningen, jag behövde fortfarande sätta ihop filmen och det kändes som om att jag lärde mig väldigt mycket då också. Så i nästa blogginlägg kommer jag att prata om hur det gick när jag skulle sätta ihop den här filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar