I detta inlägg ska jag skriva om hur det gick när jag redigerade filmen, efter att jag hade tagit alla bilder som behövdes, som jag sa att jag skulle göra i förra inlägget.
Efter att jag hade flyttade bilderna från kameran till Mac:en så var det bara att öppna upp Premiere och sätta ihop dem ordentligt så att det blir en stopmotion film. Visst, det här är Premiere pro men kom igen, hur annorlunda kan den vara från Premiere elements som jag har och kan använda? Väldigt annorlunda visade det sig, för när jag först öppnade upp saken så var början inställningarna till och med annorlunda. Efter att jag lyckades gissa mig fram till vilken av dem jag skulle välja (Jag valde fel, förresten) så välkomnas jag av en ny, mycket mer avancerad och komplicerad layout på allting. Jag kunde knappt någonting av det! Elements, som jag visste var en förenklad och "mindre" version av resten men jösses, det var inte lite dem tog bort. Det var det här jag glömde kontrollera innan jag började, jag var så säker på att jag skulle kunna lära mig programmet, jag menar, att lära sig den avancerade versionen av Photoshop var inte så svårt jämnfört med dess motsvarighet i Elements, som jag också har. Det visade sig i alla fall att jag inte förberett mig så ordentligt som jag trodde. Lyckligtvis så har jag kvar Elements Premiere så ifall jag inte kunde förstå någonting av Pro versionen så skulle inte allt vara kört. Jag skulle säkert hinna lära mig det på bara två dagar, vilket då var tiden tills hela saken skulle vara klar. Det skulle säkert funka, tidsoptimist eller ej.
Jag blev sjuk.
Inte bara lite sjuk heller, nej. Det blev en dos av bihåleinflammation igen, som jag trodde jag skulle slippa se på ett tag, eftersom jag just hade haft det. Nu låter bihåleinflammation inte så farligt och det är det inte, jag kunde bara inte röra på huvudet. Så jag tvingades ligga ner eller sitta still och har ont i huvudet i två dagar och inte få någonting gjort. Det blev lite efter dessa två dagar, då deadlinen gick, men jag kunde fortfarande inte göra något produktivt. Jovisst kunde jag fortfarande göra saker, men ett seriöst, betygsatt projekt som detta mycket mer än vad jag ens var i närheten att klara av. Så visst kunde jag ha försökt göra något, men resultatet skulle ha blivit skit.
Det tog ett tag, men jag lyckades till sist, tack vare internet, lista ut hur jag skulle göra någonting med programmet. Jag lyckades sätta alla bilder på plats och allt såg ganska bra ut, förutom bilderna som hade rubbats, så att det blev lite skakigt. Jag lyckades också ställe in ett ganska snabbt tempo på bilderna, så att man såg mer bilder under färre sekunder, då ser det ut som om saker rör sig snabbare. Det är nämligen nödvändigt att ha en ganska bra fart på dem för att det inte skulle se "hackigt" ut, som många av mina äldre filmer bland gjorde, så jag ville försöka att inte få det hackigt den här gången.
Sen behövde jag fixa special effekterna. Under en scen så skulle man se Spindelmannen "svischa" förbi och jag ville att det skulle ha en suddig effekt, så jag hade tagit några bilder med Spindelmannen då jag skakade honom medan bilden togs. Bakom honom hade jag en grön bakgrund så att jag enklare skulle kunna klippa ut honom sen. Så jag startade upp Photoshop Pro, som jag lyckligtvis hade lärt mig sen tidigare och försökte klippa ut honom. Det såg horribelt ut, även om han bara skulle synas en del av en sekund så skulle det se helt vedervärdigt ut. En kompis föreslog att jag skulle ta honom från en annan bild, även om den bilden inte var specificerad för det ändamålet. Det gick mycket bättre, så jag lyckades få till ungefär det jag tänkt mig som effekt.
Sedan var det dags för ljudeffekter. Jag försökte leta upp stadsljud att ha i bakgrunden i början för att visa att han är i New York, där han brukar vara. Jag hade inte fått tag i någon passande stadsbakgrund så jag tyckte att jag behövde ett annat sätt att förmedla det budskapet. Tyvärr så fick jag inte tag i någonting så exakt och tydligt som jag ville ha det och när det väl låg där i bakgrunden blev det bara lite störande och gav inte alls den känslan jag ville, så det fick strykas. Jag ville också ha musik i vissa delar av filmen, så jag letade upp tema låten för 60 talets animerade Spindelmannen tv serie. Den är väldigt ikonisk och ganska rolig att lyssna på så jag tyckte den passade utmärkt. Den andra låten jag ville ha med är tema låten från filmen Hajen, eller Jaws, som den heter på engelska. Den låten är väldigt effektiv för att bygga spänning och nästan alla vet om den. Jag tänkte använda dem i scenen då kameran byter från Spindelmannen som svingar sig, till mördaren som hotas med en kniv. Min tidskoll är däremot helt väck så jag dessa scener var alldeles för korta för att man skulle hinna höra och identifiera dessa låtar. Hajen låten fick strykas och Spindelmannen temat fick spelas över hela scenen istället. Resten av effekterna som behövde göras gick smärtfritt. Gångljuden gjorde jag enkelt genom att hamra mina fingrar på Mac:en och klick ljudet gjorde jag genom att skramla med min tejphållare.
Efter det var det bara att fixa den nödvändiga dialogen och monologen. Jag förstår nu varför många animatörer spelar in ljudet först och animerar utefter det. Men inte jag, ånej. När jag planerade filmen och visualiserade allt framför mig så var jag inte säker på vad alla exakt skulle säga, om dem ens skulle säga det. Jag funderade nämligen på om jag skulle göra någon form av pratbubblor. Jag hade till och med planer på att lägga till olika ljud beroende på vad han sa. Var han glad så skulle man höra honom säga "ha!" eller något sådant medans han då via pratbubblan säger sina meningar. Jag har sett det användas förr och jag hoppades på att jag skulle kunna åstadkomma något liknande. Tyvärr så kunde jag inte få till det, efter att jag lyckades få reda på hur man gör. Pratbubblan stack bara ut på helt fel sätt och passade inte alls in med resten av filmens stil. Så jag hade inget annat val än att använda min egna röst för att förmedla det som behövdes. Då blev det nya problem. När jag fotograferade så fick jag Spindelmannen att då och då göra någon liten rörelse för att indikera att han talar, men eftersom det är ganska svårt att veta hur lång tid det verkligen tar för honom att göra dessa
rörelser efteråt och för att jag är en stor tidsoptimist, med ingen koll på tid överhuvudtaget, så blev det väldigt konstigt på vissa ställen. Eftersom jag inte hade planerat exakt hur långt, var, hur och vad han skulle säga i sina repliker så blev det några ställen då man såg att han sa något, men jag hade bara en ungefärlig ide av vad han skulle säga. Så när jag började spela in replikerna och lade in dem i filmen så var de helt plötsligt jätte långa jämnfört med hur lite han rörde på sig för att säga dem. Det så inte alls så bra ut och det tog ett långt tag för mig att lyckas få till något jag var någorlunda nöjd med. Jag var i alla fall glad över att jag lyckades redigera min röst så att det åtminstone lät som en kvinnas när det behövdes.
När jag sedan var klar med allt så upptäckte jag att filmen gick lite för fort. Jag försökte så gott jag kunde att sakta ner den i alla fall lite grann, men det gick inte så bra så nu är filmen lite hastig. Jag hade åtminstone kul med att göra eftertexten.
Nu återstår det väl bara att lägga upp själva filmen och säga vad jag tycker om den. Möjligtvis säga någonting jag glömt prata om. Men annars vad det allt om själva processen. Det blev fem inlägg inklusive denna om bara processen från analys av ForrestFires verk till redigerandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar